Det är studiebidrags- och löningshelg, solen skiner och det är sång, dans och fest överallt. Här gick större delen av tilldelad peng igår vidare till naprapaten som jag hoppas ska kunna hjälpa min fot att bli lite mer brukbar igen. Ni vet, det där fallet förra sommaren spökar ännu.
Något som också skulle behöva uppsöka läkare är min telefon. Ringer ni mig och jag ingte svarar så snälla, ta inte detta personligt. För min telefon ringer inte, sen får jag ett meddelande några timmar senare med info om att någon har ringt. Inatt tex väcktes jag av ett mobilssvarsmeddelande som mina klasskompisar, med Anton i spetsen, skrikit in redan vid 22-tiden. Av detta meddelande kunde jag göra följande bedömningar: 1, de hade roligt. 2, de saknade mig. 3, de mår förmodligen inte superbra deluxe idag. 4, min telefon behöver verkligen akut vård!
Ska lämna in den när jag är tät,
nu ska jag bara cykla superfort på Iksu.
För det behöver jag varken spring-fot eller pengar.
Kerstineurenius's Blog 
0 Svar to “Buffalo miffofot-blues.”