In a complicated relationship with a spinningcykel

Som två stora fotbollar. Så blir folks ögon när man ställer den enkla frågan ”ursäkta, har ni badkläder?” i dessa tider. Alltså, simmar inte Gävleborna på vintern? Varför har vi då ett badhus? Ska verkligen människor, som råkat haft sönder den enda icke bortslarvade bikinin hon äger då ett revben pajade så det blev hennes enda möjliga underklädesval, särbehandlas på detta viset? Jag skulle bara vilja ha något att simma i lite, typ på nyårsaftonsmorgonen. Underligt ord…

Idag har jag varit arg. Hela långa dagen har gått åt till arghet. Helt obegripligt egentligen, att jag slösat bort en hel dag till det.
Jag var arg på kvinnan som ringde mig på jobbet för att hon inte förstod. Jag var arg på att mitt ena torkarblad inte torkar vindrutan just där man behöver för att över huvud taget se ut när man sitter i förarsätet. Jag var arg på mitt bakdäck på cykeln som har punktering. IGEN!
Jag är arg på min kropp som aldrig vill bli frisk. Jag är arg på mig själv som blir lyrisk som en transvestit i en dam-underklädesaffär, så fort jag ser en spinningcykel vilket medför 2359 i puls och ny feber. (Nä. Jag ljög om pulsen men vafan, nääästan.)
Jag är arg på min häst som inte kan tävla. Jag är arg på min mage som alltid gör ont för att jag är för lat för att läsa på allt jag äter om det innehåller laktos. Jag är arg för att ingen är här och pillar mig i håret när jag ska sova. Jag är arg för att så många klagar på att det är fin vinter utanför fönstret. Hemma hos mig finns det fler än en vinterjacka, jag är inte den som inte lånar ut prylar! Jag är arg på mina skinnhandskar som är försvunna sedan juldagen.

Men mest av allt så är jag arg på mig själv! För jag VET så väl att man kan bestämma över sina tankar och där med också sina känslor. Så varför är jag då arg när jag egentligen tycker bättre om att vara bara vanligt glad? Jävligt omoget och det gör mig arg. Igen.
Jessica Bäcker HJÄLP!

Ja, jag ska hälsa!

Hört på Engeltofta den 25 december 2009 av en, för mig, aldrig förr sedd person:
”Kerstin, va? Kerstin Eurenius..?”
”Eh, ja, det stämmer.. Hej..?”
”Åh fan hälsa —- (manligt smeknamn) !”
”Vilken —-?”
”——— (manligt förnamn), såklart, ——— ——– (samma förnamn + efternamn). ”
”Eh, okej? Vem ska jag hälsa ifrån?”
”Mig såklart! Jävla pucko…”

Skönt att det finns vissa med störtskönt självförtroende och en hyvens ”alla-vet-vem-jag-är”-känsla.

Jag säger då det…

Tror ni jag är bra?

TROR NI JAG ÄR BRA?!

Inatt måste jag ha gått hem utan jacka. Det måste ha varit kallt. Någon har ringt 6 riktiga telefonnummer, som inte finns inlagda i min mobil, alla med tillhörande namn på hitta.se, från min mobil.
Min jacka är någon annan stans än hemma i mitt trygga hem. Min kina-jacka. Fy fan.
Däremot så har jag en okänd kavaj liggades på mitt hall-golv. Vem stal mitt minne? Vem sov på min soffa? Vem lämnade mitt kylskåp öppet och sen gick? Vem masserade mina fötter? Nä, jag hade inte efterfest.

TROR NI JAG ÄR BRA!?

En vinterdag

Det här med att vara överkänslig mot laktos är fasen inte så hippt som det låter. Och då låter det inte ens hippt!
Idag har jag jagat runt på stan bland tusen miljoner julklappsinhandlande mammor och pappor och ett hav med skolungdomar. Låt mig gissa att de har fått lov.
Till dessa jullovsbetingade varelser vill jag bara säga följande väl valda ord, endast i snällhetssyfte:
SÄTT PÅ ER PÅ FÖTTERNA! Vad är dealen med converse/tygskor i december??! De kunde lika gärna springa runt i Foppatofflor. Eller, varför inte utan några skor alls?

Dagens ungdom…

Idag är det dan före dan före dopparedan. Håll er varma! /Kerstin, pensionär.

Dygnsrytm -ett fenomen för någon annan

Det där med timmar, minuter och dagar och sånt, datum, börjar kännas svårt. Mitt huvud lever i Kina-tid fortfarande. Tror jag. Men jag är inte riktigt säker. Det är svårt att inta en ny dygnsrytm när det är konstant svart utanför fönstret och jag ändå bara går hemma och skräpar eftersom jag är sjuk.

Igår tog jag mitt pick och pack och drog hem till m&p, tanken var att de skulle få den stora äran att ta hand om mig. Febrig och emlig som jag är.

ca 17.00 Inta mammas och pappas crib. 17.01 Komma på att ingen är hemma. 17.02 Tycka lite mer synd om mig själv. 17.12 Somna i Karins soffa. 17.30 Bli väckt av Karin och bortförd från soffan.
17.40 Somna i en ledig säng. (MIN förra säng, undangömd under en massa kontorspapper).
22.10 Pappa kommer in i rummet: ”Oj, hej Kerstin, är du här? Varför sover du med jeans på dig och tre lampor tända? Ska jag släcka här?”
22.11 Somna om. Utan jeans den här gången… 02.15 Vakna, piggare än på flera dagar. Kan inte somna om. Bakar en mjuk pepparkaka á la häll-ur-pulvret-i-kartongen-och-blanda-med-vatten-sen-grädda.
03.00 Bli trött, dricka hostmedecin, överkonsumera näsdroppar, somna. 04.05 Mamma traskar in i rummet och tänder lampan: ”Oj, hej, låg du här, jag trodde du hade flyttat..?” (morgonhumor på högsta nivå!) ”Jag behöver ett täcke, det ligger någon mer och sover i Karins rum…” Släcka lampan. Somna om.
05.10 Vakna IGEN och inse att täcket som mamma snodde hade varit välbehövligt. Fixa fram en filt. Somna om.

Ja, ni hajjar.
Nån sa att det är julafton snart, men vad vet jag…?

Krya på mig!
– Tack!