Men heja

Lika avslagen som sockerdrickan farsan matade mig med när jag var liten och hade magsjuka, blev jag efter cirkus 60 minuter som ännu-en-public-holiday-i-maj-firare på Bath. Det pratades kungafamiljen och politik och ska jag vara ärlig så är jag fett trött på såntdära nu sen jag spenderade typ halva fredagen i The Houses of Parlament med mitt gäst-inpasseringskort i äkta papper dinglandes runt halsen. Det känns liksom ganska oviktigt att ha koll på exakt vilken mp som sitter var och vem som inte får vistas i vilken byggnad.
Gäspade och vände huvudet 90• till höger. Som tur var mötte mina trötta ögon ett par andra lika trötta ögon och taxi à £6 senare ligger jag nu nermyst i soffan och kollar film. Kung-val! Tråk-A har redan hunnit somna dock så jag pillar med telen, as you can see.

Visst är det väl konstigt? Trots att jag de senaste dagarna både hunnit med att vara i London och gå på konstmuseum, ätit god mat på vegie festival, klättrat i berg, råkat släppa ut getter och ätit cream tea i Cheddar, dansat sönder skorna i Bristol och bjudit fina vänner på chokladbollar så är jag ändå grumpit småsur. Jag är sur på mig själv som glömt att jag måste skriva en himla essay tills på tisdag. Sur på tåg som kostar skjortan (eller typ ALLA mina skjortor) och sur på mini-K som bökar till det för mig.
Jag tror det är dags att följa A’s instruktioner och växa upp, så här kan jag ju inte hålla på!
Förresten är jag sur på honom också som ligger och sover…

Champagne

Om man har bergsklättrat en hel dag kan man vara värd ett glas champagne!
Eller, flera förresten, det är ju tusan bank holiday i England och därmed ledigt imorgon 🙂

Hjarta

Imogen Heap – Between Sheets

Det är kalas

Det är piratkalas på Locks Hill
– alla vägar leder till Rom och cola!

Rock!

Det här kan ha varit en av de galnaste helgerna någonsinn.

Att vakna upp i ett random badkar på ett random hotell med en livs levande vit kanin som sällskap, är inte det rock n’ roll så säg? (Lugn mamma, det var inte jag som gjorde det)

Råkar man ”få” ett fotopass så blir man genast behandlad som en kung! Det var ju lätt kvällens hit!

Spontandans med David G

David Guetta spelade på Brighton Centre i torsdags vilket ledde till en enormt oskön skoldag i fredags. Anoraak på The Haunt
och nästa vecka är det The Great Escape festival. Brighton festival, vingård, bithday party, presentation.

När jag kommer hem till Sverige ska jag sova en månad,
Amen.

Årets partytrick

Det var tisdagkväll och jag var bjuden på mäklarfest. Det var i alla fall vad som stod på inbjudan, hur många som var mäklare och hur många som bara helt enkelt gillade att beblanda sig med vin, öl, champagne och mörk whiskey som luktar rökt kött är jag dock inte säker på.
Mig kvittade det; plockmat, drinkar, cocktail dress och kavaj en vanlig tisdag säger man inte nej tack till liksom tänkte jag och hoppade i min svarta blåsa innan vi gav oss av med siktet inställt på kalas.

Kvällen flöt på i en glamourös men mysig atmosfär. Till en början. Efter hand blev viktiga papper allt viktigare och röster allt högre. I sällskapet jag stod vid plussades det på  en nolla gällande årlig inkomst för varje tömt whiskeyglas och kavajnissarna började gämföra fastighetsförsäljningar.
För mig var det enkelt liksom:
Inkomst: studiebidrag.
Antal sålda fastigheter: 0.
Jag lyckades dock snappa upp ett och annat och kvällens slutsats blev att det nog är fastigheter man ska investera i, inte hästar. Villor och lägenheter får oerhört sällan karpaltunnelsyndrom och de äter mindre hö.
Hur som helst, det var en fabulös och minnesvärd kväll. Dock är det inte mat på tandpetare, Irländs whiskey, skoskav eller kvinnan med den seriöst 30 (!!!) cm höga frisyren som jag kommer komma ihåg bäst från kvällen. Ni förstår, jag fick även se årets partytrick!

En man i kategorin 30+, ändå snygg, med fruktansvärt vita tänder tog efter att vi haft en konversation och snorklings- och dyklningserfarenheter och en diskussion om vilket hav som är mest spännande, tag i min arm och drog med mig mot en liten vrå på bottenvåningen. Till en början blev jag lite ängslig men den sinnesstämmningen förändrades snabbt.
Mot en vägg stod ett litet akum. I akvariet fanns några fiskar i olika glänsande färjer. 30+-mannen som jag inte tänker nämna vid namn, men låt oss kalla honom för Tom på WEiF, hade varit i trakterna förr skulle jag gissa, för under akvariumet hittade han en liten håv vilken han exalterat fipplade fram. Sen gick det undan, på två röda hade han lyckats pimpla upp en stackars orange fisk som till dess stora fasa (antar jag?) fick uppleva en drastisk klimatförändring när den bytte miljö från syresatt vatten i glasbunke till människomun och kanske även whiskeyfylld magsäck. Japp, ni läste rätt. Tom på WEiF stoppade alltså firren i munnen, svalde, gapade och gestikulerade frågan ”can you see it?” samtidigt som han blottade minsta vrå av hans ganska stora mun.
Mina förvånade ögon var antagligen stora som apelsiner när jag skakade på huvudet. Nä, det enda jag såg i munnen var de knasigt vita tänderna, ingen fisk alls.
”Watch!” uppmanade Tom på WEiF och höjde fingrarna som en trollkarl. Utan varken Abra-Kadabra eller Simsallabim harklade han sig och spottade tillbaka den stackars fisken i glasbehållaren igen.

Jag hängde inte med honom något mer den kvällen…