Om att vara lagom (pt. I)

När en del tycker att man är gammal och en del tycker att man är för ung, så är man kanske precis lagom stor.

Det spökar i elskåpet.

I söndags kväll skulle jag gå för att sortera våra sopor i det lilla miljöhuset, bara ca 50 meter från vår fina lilla ytterdörr, som vanligt. På vägen dit går jag förbi ett såntdära grått elskåp som står intill en husvägg, ett såntdär som man nästan aldrig lägger märke till att det ens finns. Just i söndags lade jag dock märke till det då det stod en liten figur iklädd röd dunjacka hängandes över det. Jag blev naturligtvis lite orolig och gick fram till figuren.
Det visade sig vara en liten kvinna som jag, efter tio minuters uppväckning, några telefonsamtal och femtio minuters runtkånkande på, för att hitta hennes hem, fick vetskap om att hon helt enkelt hade fått en liten hjärnblödning och svimmat av på väg hem från Ica, dit hon gått för att köpa, som hon själv uttryckte det ”söndagsfika-chips”.
(För oroliga kan jag berätta att kvinnan fick åka in på sjukhuset men mår nu bra.)

Igår när jag gick förbi elskåpet, på väg ut på skogsprommenad, satt på skåpet en liten gråtande pojke. Jag gick fram och frågade vad som hänt. Pojken såg ut som om han hade sett ett spöke och snyftade bara nåt i stil med ”jag kommer inte ner”, varpå jag försiktigt (enligt mig) lyfte ner honom på marken. Med ett ännu mer skräckslaget ansiktsuttryck sprang han som en rädd skogsmus därifrån utan att jag ens hade hunnit fråga hur i hela friden han kommit upp på skåpet.

Så imorse var jag ute på en riktigt frisk och fin morgonpromme med min bästa vän i örat. Efter en och en halv timmes prommenad längs älven har man nog hunnit rensa ur lungorna ordentligt och jag kände mig fräsch inombords.
Rätt vad det är kommer det ut en rökande man ur en port. Varken han eller jag var berdd på möte, så han lyckas blåsa en rejäl nikotin-tjära-vaddetnuärförgiftigaämnenicigaretter-partion rakt i mitt ansikte och genast var jag inte lika mysig i lungorna. Jag börjar naturligtvis tokhosta av denna toxiska upplevelse som utspelar sig ungefär fem meter innan jag passerar vaddå? Jo, just det: elskåpet.
Jag försöker inhalera ett stort andetag ren luft mellan mina kopiösa kväljningshostningar precis som jag kliver på den lömskaste isfläcken i mannaminne. Som Bambi stupar jag på fläcken med sådan presision så pannan lyckas dunka i det, till synes oskyldiga elskåpet innan mina handflator rivs upp av asfalten.
HELVETE vad o-skönt det var.

Så här sitter jag nu, med en helt o-döljningsbar bula i pannan och Hello Kitty-plåster på mina båda stackars händer och försöker skriva informationstekniks-pm, tittar ut på ett grått litet, till synes harmlöst elskåp, som just förbipasseras av en sandbil.

Och så var det det där med tajming…

9 kilometer sjöutsikt.

Sold, I'm ever
 open ears and open eyes.
 Whake up to your starboard bride
 who goes in and then stays inside.
 Oh, the demons come, they can subside.
Bon Iver (2011).

Fika inte i puckelpisten!

Jag har varit lite som en badboll de senaste veckorna och framför allt dagarna. Studsat och flygit runt, allting har gått i en himla fart med ett fett fint humör och idéerna har sprudlat. Sen var det som att någon drog ur den där lilla proppen för att sedan magla över mig; all luft har åkt ur. Inte ens 07.00-spinningen väckte liv i mig imorse och inte förräns nu, efter mitt andra pass, har jag vaknat. Fet miss dock, att vakna till ordentligt först 21:31 på kvällen…
Grejen när man är här, när man studerar vid ett universitet, är att man liksom måste anpassa sig. Ingen tenta eller pm bryr sig det minsta lilla om att det regnar ute och om att jag råkar vara trött. Tyvärr. Att ta det chill och bara ligga och lata sig är lite som att sitta och fika i puckelpisten; ingen god idé alls.
Så, imorgon tänkte jag ta mig i kragen och bli pigg igen. Vill man kunna glida på räkmackan är det lika bra att bre den själv.

Slutfikat i puckelpisten – här ska bres räkmackor!

Stefan Lindström har varit vänlig nog att bjussa på lite erfarenheter och tankar om just idéer (och typ entrepenörskap), så man får ju liksom spåna vidare i de spåren.
Jag planterade naturligtvis några egna så fort jag kom hem!

Väx, väx, väx!

I love höst.

2 x 55 min spinning såhär på morgonkvisten. Sol på himlen och den bredaste paletten av höst på träden.
Middag med underbara vänner följt av födelsedagsfirande för fina C med ännu fler underbara vänner. Först en storstädning och en tripp ner till staden för diverse inköp.
Idag är det pluggförbud och alla tankar på skitläsning är portade.

Jag fullkomligt älskar hösten!

Men alltså?

På facebook pågår visst nån totalsågning av Idol 2011 för tillfället.

Jag bara undrar; Idol? Sänds det fortfarande?

tur & saknad

Igår när jag cyklade genom skogen med hösten i håret funderade jag lite på det där med saknad.
När man saknar något så mycket så det känns som att man ska få en hjärtattack och som att ögonen ska trilla ut, så kanske det kan tyckas vara ganska jobbigt. Men när man kommer ifrån jobbighetskänslan kan man också fundera lite över vilken fantastisk tur man har. Att man har någon eller fått uppleva något, som man saknar sådär mycket så det gör ont.
Tur är ju en himla bra grej.
T.ex. när spisen går sönder, då är det tur att man verkligen älskar havregrynsgröt med hasselnötter, äpple och soyamjölk. Och att gröt funkar finfint att tillaga i micron.
Tur kan vara, när man fastnar med frisyren i hårtorken, att man har en ganska stor kalufs så i alla fall lite blir kvar.
Tur kan vara att man har en bror som svarar i telefonen när man ringer med gråten i halsen för att ens dator inte gör som man vill, väldigt tajt inpå en viktig dedline.
När det, under tiden man varit på Uni, har hunnit regna typ ett Niagrafall så var det rätt så tur att skosnöret på Conversen man tänkte ta på sig den morgonen gick sönder, så att man istället har skinnboots på sina fötter när man ska hem.
Tur kan vara att man går i en underbar klass med massa fina människor som man tycker om.

Tur kan vara att man saknar så man skakar.

Tur för er att ni kan få ta del av mitt frukostgung.

Så många frågor…

Hur länge kan man leva på bara avocado, Ballerina kladdkaka och havregrynsgröt?

Vad gör Karin och Klas just nu?

Kan man folkbokföra sig på Universitetsbiblioteket och i så fall, är det dags för mig att göra det snart?

Var gömmer sig alla blåbär?

Hur mår Zappo?

När släpper Florence + The Machine sitt nya album?

När kommer snön?

jag är liksom redo...

(Om någon är intresserad av att veta så kan jag passa på att meddela att jag varit sjukt produktiv de senaste dagarna. Heja mig!)