Jag har ändå haft tur. I 20 jävla år har jag haft tur. Och sen kom 2009.
2009 har hittills varit mitt i särklass sämsta år. Kanske måste man ha ett dåligt år sådär ibland. Kanske måste man det.
Fast någonstans nere i tårna känner jag att 2009 är lite granna som min physalis ute på balkongen. Snart blommar den. Bara jag tar hand om den tillräckligt väl.
Jag tar hand om mig. I alla fall ganska bra.
Snart blommar kanske 2009..?
Så var påskhelgen avklarad.
Torsdagen var en jobb-rida-springa-städa-laga-mat-dag och jag gick och lade mig i finfin tid. ”Tagga Salem” tänkte jag och somnade som en bejbi. Fint nog hade jag naturligtvis missat att jag skulle ha slavgöra i Leran på självaste Guds korsfästelsedag, men blev som tur var reminded om det, så fredag stod jag laddad.
Det flöt på vääääldans smidigt. Till och med så smidigt så att jag och en bakfull men ack så söt Emilia stod på den beryktade listan x 2 (!!!) dagen till ära. Sen kom gulliga mamsen och bytte av mig i mitt slavgöra så att jag kunde glida hemåt för att ta en mjölkdrink innan konserten. Gilla!
Tre mjölkdrinkar, en dusch och sju sko-byten senare svischade jag iväg på min hoj utan luft i bakdäcket. Fasen vilket underbart fantastiskt ypperligt finfint väder det var! Jonna Lee rockade, Salem ROCKADE. Jag var glad! Trots att paret framför mig höll på att våldta varandra. (Förövrigt hade jag träffat mannen i paret förr, förra sommaren, på en viss Jonstorps-fest. Nu var han inte singel. Det var han då. (ojoj, nej, nej, nej. Jag var bara en lite mini då.))
Caroline, Moa, Lina och Kerstin lämnade alla Spegeln med ett varsitt flin på läpparna, även om Linas kanske var lite större än våra.
Salem var het.
På Kaserngatan följde sedan ett koppel av drinkar. Mohitos, kaffe-whiskey-drinkar, mjölkisar, vin, lite med vin, en tequila-shot, och en fabulös spotify-lista gjorde kvällen till en finfin fortsättning på ett stycke slick.
Efter festen bjöd Lina på efterfesten. Dock i min lilla lya. Tur att den är som klippt och skuren för after partys!
20 våfflor och några kaffedrinkar senare låg ett stycke människa på min säng och sov. Dock var denne inte jag, utan jag fick trängas i min lilla tvåsitssoffa med min nyfunne Umeåstuderande vän i väntan på att min säng skulle gå att intas för en välbehövlig sömnlur. Detta skedde inte förrän ca 07.30, men det var inte hela världen…
Kerstin Eurenius, lika blommig inuti som utanpå, väcktes av en mamma Mette som påpekade att jag hade lovat att komma på påsklunch.
Fett mätt. Fett glad. Fett stökigt!!
En natt senare bjöd jag på champagnete ute på gatan. Man ska värna om sina medmänniskor! Särskilt om de inte är kapabla att göra det själva…
Kerstineurenius's Blog 