vi föds som solbarn och dör som soldater.
Arkiv för maj, 2010
Idag föll jag från ett flygplan.
Exalterad Eurenius hoppade klockan 08:30 australiensisk tid ut från ett litet, ynkligt, skrotit plan. Lite besviken är jag över att jag inte var mer rädd, att det inte pirrade mer i magen, det var bara roligt.
Efteråt tjöt det i öronen. Bakis delux gånger 800, känns det som.
Varför hoppar man ur flygplan? Varför skriver man på ett kontrakt som innebär att man vet om att det är livsfarligt och att fallskärmshoppningsbolaget inte har någon som helst skyldighet om man dör eller gör illa sig? Hur kan man så lätt lägga sitt liv i händerna på en kort liten man i 30-årsåldern utan att ens blinka?
Vad får en att åka ifrån sitt hem och sin vardag till ett främmande land, för att sen följaktligen hoppa ut en halv mil upp i luften?
Jag hade väl fallit för spänningen? De senaste åren har väl kanske bestått av lite väl många handlösa fall.
Jag har fallit för framgång och för motgång, för grupptryck ibland.
Jag har fallit på näsan i en stentrappa i Egypten och på längdskidorna i Hemlingby.
Alla hundratals fall från hästar, FÖR hästar.
Jag har hunnit med att falla för de där helt fel människorna och de där som bara är lite halv-fel. För de som var rätt för ett tag, till och med.
Jag har fallit för blickar och händer och för fina komplimanger.
Jag har definitift fallit för frestelsen!
Fallen för besvikelsen och insikten av att en del planer liksom inte höll ända ut, är kanske de fallen som varit värst.
Jag har fallit för mig själv.
Så det är väl bara att inse liksom, ska man falla omkring hela tiden så kan man väl lika gärna göra det ordentligt ibland också! 14000 fucking feet uppe i himlen, från ett flygplan, för en gångs skull med en fallskärm på ryggen, aldrig har ett fall farit så lätt.
Slutsatsen av den här morgonen, vilket jag ska ta med mig i alla framtida fall, blir i alla fall att det är bra att ha en fallskärm, en back up, och kanske även en liten man som pickar en på axeln när det är dags att fälla ut fallskärmen, om man ska hålla på att falla runt hela tiden vilket jag gör och nog kommer fortsätta göra. Man ska heller inte vara rädd att titta när man råkar falla då och då, för ibland kan det vara fantastiskt vackert!
Jag har hört att ”even the best fall down sometimes”, men ska jag falla, då ska det finnas tid att falla fritt!
Luftfuktigheten i Cairns var igår 72%. Det är jävligt varmt här! Efter en smärre missbedömning av bensintankens kapacitet körde vi igår natt runt i ”Table land” på Australiens allra krokigaste och snirkligaste vägar. Det var mörkt, nästan svart, vilket gjorde att den orangea bensinlampan lyste ännu starkare. Mil efter mil efter mil…
Laxmiddag och katt på taket. Väckt av Moa som trodde en mördare eller en dingo knuffade på vår bil. Jag berättade inte om ögonen jag sett kvällen före.
Det var svårt att sova.
”Maby you’re lacking vitamin B, doll…” säger någon, ”I’ve heard that people who will have high colesterol when they get old, have trouble with mosquito bites, love…” säger någon annan. Inte vet jag vad det beror på, men om jag så bosatte mig på nordpolen skulle myggorna hitta mig och äta upp mig. Säkert, så det här med att hänga runt i Myggornas Mecka känns inte helt sunt. Danger fever är vad jag kommer att få!
Håll ut Kerstin Eurenius! Bali väntar.
Bali väntar!
Hela varlden gungar efter att ha varit pa Indiska Oceanen i nagra dygn. Tusan vad det gungar under fotterna ibland! Att dricka mjolk nar man ar laktosallergiker ar ingen bra ide, sarskilt inte nar det gungar som mest, men nej, jag spydde inte!
Jag och Moa var ute och snorklade en finfin dag och rakade komma ifran gruppen lite. Da sag jag den! Jatteskoldpaddan! Oj ojoj vad glada vi var! Och direkt efter det simmar en haj forbi! Vi var sa glada och pep dar i vara snorklar och holl varandra i hand.
Skitglada och lite skitradda helt enkelt!
Tva-meters-fiskar ar rena barnleken nu for tiden, haha. Skoja.
Ikvall ar det gratispizza och goon som galler, jag ska forsoka se till sa att inte Moa spyr i hjalmen. Nog med det nu for ett tag kan man tycka…
Moa K och jag reser for tillfallet runt i inget mindre an ett Spaceship vid namn Babylon Zoo. Det ar behandigt ska ni veta, vi kokar grot, ris och pasta som aldrig forr. Vidbrannt ris, pink salomon och soysauce har blivit min nya favvo… Naa, skamt och sido, det ar kanonbra for mig som inte gillar riktigt att leva i en vaska!
Ser ni Babylon Zoo nagonstans sa ar ni varmt valkonma att halsa pa. Det ar bara att knacka, vilket securitygubben tog kalas-fasta pa mitt i natten foregaende natt. Vi hade tydligen felparkerat och blev bortforda IGEN. Moa som hallt ut sitt rodvin igar kvall fick kora. Dar satt vi i pyamas och hade ingen aning om vart vi skulle, men det gick vagen (haha, bilhumor) anda.
Nu far Babylon Zoo vara for sig sjalv en stund for vi ska ut pa The Great Barrier Reef och DYKA i nagra dagar!
jag tankte ocksa meddela att Moa K Kallstrom annu en gang spytt i hjalmen. Denna gangen pa 60-arskalas.
Men, jo. Vi har det bra!
Nu har vi bytt. Avancerat liksom. WWOOF (Willing Workers On Organic Farms) Blev plotsligt SFFDW (Stay For Free Drinking Wine) och vi GILLAR!
Australienare ar duktiga pa att bjuda in folk att bo med dem. Just for tillfallet bor vi hos tre forjavla gulliga ungdomar in the Valley. Gratis ar gott liksom. Forra veckan sprang en rikemanskvinna in i mig nar jag skulle ut fran en toalett. ”Oh, you guys are from Sweden, ey? Do you have any plans goning down the coast, to the Sun Coast? If yoy do, you are soooo welcome to stay with us…”
Hur snallt ar inte det?
Japp, nu gor jag slut med Amamoor Creek.
Kanske titulerar vi oss snart som bilagare i Australien. Kanske inte.
”You have less than 5 minutes of credit remaining.” Aj da.
Hej da!
Det ar fint att det finns de som tanker pa mig dar hemma. Tack for sms och mail och facebook-meddelanden och allt fint jag far!
Jag ar mycket val medveten om att jag ar kanondalig pa att hora av mig, uppdatera diverse webbsidor som nog kanske borde uppdateras och sa vidare.
En dag ska jag nog forklara. Nog kanske den dagen da jag kommit till och bor hos Michael som jag och Moa traffade en kvall i Brisbane efter tva flaskor 14% rodvin + dessert, med andra ord typ torsdag.
Jag ska kanske da nastan berattar att jag varit instangd i en skog i en och en halv vecka. Att jag spelat boulls med 50 pensionarer och att jag varit foralder-pa-stan nar vi i byn hade barbeque och den lilla japanskan blev pa tok for full. Jag kanske berattar nar jag blev, inte riktigt lika full.
Jag kanske forklarar varfor jag kanske snart kommer hem eller varfor jag snart kanske inte kommer hem.
Jag kanske forklarar varfor min mage varit sa elak och varfor jag inte kunnat sova. Jag kanske forsoker forklara varfor jag kannt mig som varldens mest vardelosa manniska och kanske ocksa att jag bakat chokladbollar at Australiens urbefolkning. Jag kanske berattar om att jag ibland kan allt och ar bast i varlden.
Jag kommer beratta att jag ALDRIG kommer att bli bonde eller ens bosatta mig ute pa landet!
Med mera.
Nagra kanske kommer att fa veta vem jag saknar allra mest.
Mina narmaste narmaste vanner kommer att fa ta hand om en snurrig och overkord, men lycklig Kerstin Eurenius nar jag kommer hem, nar nu det blir.
Sa manga tankar och funderingar och insikter och intryck. Tarar och galna upptag. Galet!
Hej hej, jag lever iallafall och har det mestadels fantastiskt! Bilder kommer ni garanterat inte fa se nagra en pa ett tag. Tyvarr.
Kom ihag att varlden finns dar, bara utanfor husknuten.
Man kan saga att jag bara ar pa din bakgard!
Kerstineurenius's Blog 