Annandagen, 20:00

när ni antingen sitter hemma och ojar er över all julmat ni stoppat i er eller dricker drinkar och ska gå ut, är jag naturligtvis i full gång på Lerviksvägen. Okej, att jag blev lite sen beror ju delvis på att jag la mig typ halv 6 imorse och därmed sovit större delen av dagen, men i allafall. Jag, Elise och Sofia styr och ställer i det igensnöade ridhuset.
Decemberlistan spelas i högtalarna och Postal Service är queue-ad kanske 40 gånger. Styck! Igår kom jag och Tom slutligen fram till att jag har typ världens bästa musiksmak,
STJÄRNSTOPP!

Tavlan

Året råkade vara 2007. Det tämligen bekymmerfria året innan jag varken kände till fenomenet karpaltunnelsyndrom eller att dåligt gjorda Skinny Love-covers skulle få härja vilt på youtube. Jag och Fröken Lindström ägnade dagarna åt att klistra nummer på viktiga mappar i ett hemligt arkiv, läsa om galna pedofiler och gråta en skvätt, hoppa 5-och-en-halvor med skyhöga kryssoxrar och vara allmänt glada och lysande.
På nätterna drack vi rosévin, åkte motorbåt till Engeltofta eller bara berättade insidor för det är det enda intressanta när man känner någon djupt. Vi valde vänner efter kläder och meriter och sorterade bort de med samma namn som fanns på insidan av de fönsterkuvert vi skickade ut.
Vi lekte ibland med tanken ”framtid” och hade vingar av guld och ramlade omkull för att sedan sova och glömma och bli spektakulära igen.

Det var året då jag sålde en tavla som jag målat. Konstigare än konstigast, men jag kände mig duktig och rik där ett tag. Lite rik i alla fall.
Det var damen på fiket i Östersund som ville ha tavlan, köpte tavlan, tog med sig den hem.
Varför jag kom på det just nu är för att jag precis hittade en av mina små kom-ihåg-lappar när jag röjde bland Joys gamla grejer, flyttkartonger, resväskor, dammsugarpåsar.  Jag kom på min underrubrik till tavlan någonstans mellan drinkar och tallar och långa gymnastikserier. Den lilla texten är ganska bra liksom:

Var inte ledsen, var glad.
Var inte hungrig, var mätt.
Var inte lat, var hurtig.
Var inte dålig, var bra!

Något som den där Anders Lindbäck verkar ha tagit fasta på. Heja heja heja heja!

There’s a black crow sitting across from me, his wiry legs are crossed.
He is dangling my keys, he even fakes a toss.
Whatever could it be, that he brought me to this loss.

Bon Iver – re:stacks

Jag sitter på en stol på NK och sover medan Karin väljer ren. Väst, väska och nu det här. Vi ska hålla alla våra 4 tummar för att ingen djurrättsaktivist hoppar på oss idag…

Mardrömsnatt tisdag. Matförgiftning är långt ifrån min favvo! Mörbultad, omtumlad, näringsfattig. Sov en hel dag utan att krydda, men det var exakt vad som behövdes, inga telefonsamtal, Arbetarbladet hänvisades till bästa Leif. Torsdag var strålande med bästaste Flos-träningen och duktiga elever. Hoppas ni har lagt märke till att vi råkar fått världens vackraste vinter bara utanför fönstret!?

Jag har redan hunnit med ett dressyrträningspass och en längdskidstur klockan 12.40. Så fort mina tår har tinat ska jag hänga med mitt favvo-A. Hoppas det tar en stund så jag hinner lyssna lite på min grymma december-spellista!
Gränsbevakarna Australien är på TV. Det känns ganska underligt att jag var med där för typ 9 månader sen…

Just nu är vi nog hellre än bra.

Droppen kom lite när jag plötsligt såg mig själv rida runt på TV. En träning för hundra år sedan, ett arkivklipp, en ren slump. Men ändå. Nu är det väl bra, va?
Svaret är: Ja, det var jag!

07:05 ringde telefonen imorse. En något monotonsk och extremt mycke mer morgonpigg röst än min, väckte mig till liv.
– Hej, är det Kerstin jag pratar med? Kerstin Eurenius som är på framsidan av tidingen idag..?
– Öh, va..? Öh, nää jag vet inte, alltså, jaha..? Öh, det kanske kan vara jag.
– Bra! Väckte jag dig?
– Njaaa.. lite kanske.
– Jag ringer från Radio Gävleborg och undrar om du kan tänka dig att svara på några frågor gällande byggnationen av det nya ridhuset, eller snarare avslaget om det, i ett litet repotage som vi ska sända..?
Min trötta hjärna och risiga hals sa bara nej nej nej nej nej. Men sen kom jag ihåg vad vi pratat om dagen innan och kom fram till att allt som syns, allt som hörs, all publicitet är bra just nu.
– Okej, sa jag.
– Bra! sa den glada rösten som måste ha varit uppe i flera timmar, i andra änden. Då hör jag av mig om ungefär en halvtimme!
KLICK!
En halvtimme gick och plötsligt låg jag där i sängen och pratade i direktsänd radio. Hellre än bra.
Jag blevpåminnd om de två finkädda figurerna som spatserat runt i ridhuset igår och fotat, frågat lite frågor och aktat sig för att få smutsigt spån under skorna under min pågående hopplektion, både en och två och hundra gånger idag. Hellre än bra.

Jag, Leif och Kine har sprungit om varandra. Haft sadelprovning, bytt telefontider, haft lektioner, pratat med fler tidningar, försökt att ge oss själva några ruggdunkar då och då. Skrattat åt det hela; som små tomtar på loftet.
Hela dagen: Hellre än bra.

Annars vill jag gärna hänvisa det mesta i den här frågan till Leif Hall. Han är einstein, både hellre och bra.