Jag var på bankett här om dagen. Det var pompa och ståt och trots att jag på 2,5 timmars sömn tillbringade nästkommande 23 timmar på uni, var det himla fabulöst. Två glas champagne senare kom jag 01.00 på att min föreläsning följande skoldag började klockan 8 så då var det bara att dra på sig täckisarna och styra kosan och festblåsan hemåt. Vi roades av Klungan. De som sänder Mammas nya kille. Enligt min mening har mnk varit ett skräp, ett otyg och något som stört i en annars ganska bra programtablå på p3. Nu ändrades dock min uppfattning. Kanske beror det på att de påminde mig om något jag saknat sedan ganska länge. En jag tappat bort och inte hittat igen. Det vrider sig lite i min mage när jag tänker på att jag inte ens vet var hon är.
Längtar efter Lycke.
Kollade kalendern nyss, hade för mig att påsken skulle vara tidig i år. Helfel. Påsken tänkte jag spendera på Lycke, i den där skogen som känns som min. Bland vårsnö och krispiga grenar, hjälpa pappa att leta vindfällar och mamma att röja snårris. Släpa och dra och titta på mammas och pappas nya idé: husvagns- och båtparkeringen. Förra året var jag hemma i Gävle över påsken, i huset själv. Utan min familj. Det var så mysigt att gå runt bland väggarna och hyllorna, på golven som speglat mig från grodperspektiv år efter år efter år. De jag stampat i och dansat över och dammsugit allt för sällan. Där gick jag och finurlade, ännu mer än vanligt, ostört. Obehindrat. Otyglat.
Det där att jag var helt själv är förresten ett ljug. Min bästa vän var med. Och en elak allergireaktion som resulterade i skengravidmage och sköldpaddshud i hela ansiktet.
Det här året har börjat så konstigt. – Jag längtar efter värme, vår och blänkande kryp i luften innan jag ens hunnit lägga min första klistervalla. Hoppas det ändrar sig imorgon, annars kan det här bli en kopiöst lång vår…
Kerstineurenius's Blog 